1De rättfärdige äro öfvertygade, att syndare icke skola finna nåd, utan förgås på orättfärdighetens dag.
2J skolen sjelfve erfara det; ty den Aldrahögste skall ihågkomma eder undergång, och änglarne skola glädja sig deröfver.
3Hvad viljen J göra, J syndare, och hvarthän viljen J fly på domens dag, då J fån höra orden af de rättfärdigas bön?
4J ären icke lika dem, som härom vittna emot eder; J ären syndares stallbröder.
5I dessa dagar skola de rättfärdigas böner hinna upp till Herren. När dagen för eder dom kommer
6och hvarje omständighet af eder orättfärdighet berättas inför den store och helige Ende; Skola edra ansigten betäckas med blygsel, och hvarje handling, som blifvit bekräftad genom brott, skall förkastas.
7Ve eder, J syndare, som midt på hafvet och på torra landet ären de, mot hvilka ett ondt vittnesbörd finnes.
8Ve eder, som förslösen silfver och guld, icke förvärfvade i rättfärdighet, och sägen: vi äro rika, besitta ägodelar och hafva förvärfvat allt, hvad vi kunna önska.
9Nu vilje vi derföre göra, hvad helst vi äro hugade att göra; ty vi hafva hopat silfver; våra lador äro fulla, och husfäderna i våra hus likna öfverflödande vatten.
10Likasom vatten skall eder falskhet rinna bort; ty eder rikedom skall icke blifva varaktig, utan skall hastigt skiljas från eder, emedan J hafven förvärfvat alltsammans med orättrådighet; till yttersta förbannelse skolen J blifva öfverlåtne.